Väntar på den allra finaste. Har svårt att fatta att han är min, att han vill va med mig. Ja som knappt stått ut me mig själv många stunder. Undrat om ja någonsin skulle få uppleva de här ja får uppleva nu. De är helt underbart att få säga att man mår bra o är lycklig, ja ja kan säga att ja är lycklig.

Kan nog säga att ja nästintill aldrig har känt den lycka ja känner nu,. Den trygghet han ger mig är enorm, han får mig att lägga undan rädslan. Rädslan att misslyckas som har varit som en skugga bakom mig, som bara har väntat på att nåt ska gå fel. Är inte längre rädd för att förstöra, iaf inte så mkt.

Nu är han här o ja känner mig hel o trygg.

puss