Kär o förvirrad....

För första gången me den här mannen är ja rädd, inte för att han ska göra mig nåt utan för mig själv. Ja tror mitt mellannamn är förstöra. De är nog de ja är bäst på. Pratade massa me finaste igår kväll o de blev visst om jobbiga saker om mitt liv. Han tog de ganska hårt o de gör mig så ont. Vill inte få han att må dåligt, de är de sista ja vill. Han är de bästa som hänt mig o gör mig så trygg o glad i hela mig. Ja hoppas verkligen att ja inte har förstört nåt som är såå bra för mig. Men låter ja han bearbeta allt ett tag så tror ja inte han ska ha ändrat syn på mig. För ja skulle inte klara mig utan han. Han har fått mig att tänka om o tänka i bra banor. Men de gör även att ja börjar tänka på mitt förflutna som ja annars inte tänkt så mkt på för att ja har trott att de är så de ska va men nu när ja är me han så har ja fått en helt annat syn på livet o hur de ska. Man ska inte va självdestruktiv, de är de beteendet att insett att ja haft. Inte fysikt men psykiskt.

Men nu är de ändring på de. Han får mig att läka lite av alla skador ja har o de är bra.
Nu ska ja fokusera på de positiva, att ja har världens bästaste kille o vänner!!!

Älskar er mestast!